Sandra JH

Jag trodde inte så här om dig. Verkligen inte. Det tar inte en vecka. Och hur fan kan du ens säga så till mig med ett leende på läpparna? Hur jävla okänslig kan man vara? När jag har berättat om hur jag känner för dig, hur jävla dåligt jag mår och hur dåligt du får mig att må. Tror du att jag mår bra nu? Jag tycker synd om dig, för du kommer aldrig ens ha några vänner i ditt liv om du håller på så här. Så nu langar jag dig en stor jävla FET DISS. Hejdå nu och föralltid.

Känner att jag inte har bloggat på länge, men anledningen är väl att jag inte har haft tid, pallat eller haft någon ork överhuvudtaget. Vill knappt se livet. Jag vill knappt leva. Känns som om att alla hjälper mig upp för att en ny människa ska komma och trycka ner mig på botten igen. Jag pallar inte! Jag känner mig så jävla blåst. Visst, jag är inte heller den bästa på jorden, men jag orkar inte mer nu. Jag älskar dig. & det är så jävla svårt att se dig utan att mina ögon blir fyllda med tårar. Jag grät häromdan när jag såg dig. PÅ BILD. Fattar du? Jag är så äckligt jävla förälskad och så äckligt jävla sviken. Du sa att du älskade mig. Var det en lögn?

Asså seriöst. Jag mår inte bra. & skolan gör det ju vekligen inte lättare i livet. Eller, ja, hade jag inte haft Janina som matte/no lärare hade jag nog mått betydligt bättre. Hon får mig verkligen att känna mig dåligt. Jag kan vara på topphumör i början av lektionen, men när hon kommer, asså hon får mig att komma ner till botten. Idag bråkade jag med henne. Det var jävligt onödigt gjort av mig men jag ska ha mitt betyg och bara för att hon inte kan svenska och inte förstår vad jag skriver ska inte jag drabbas när jag gör MVG uppgift. Jag orkar fan inte mer. Jag hatar mig själv. Det enda som får mig att må bra är mina vänner. Men dom är inte på plats när jag gör de dumma sakerna jag gör! Jag saknar fan mitt liv. Så som det var. Då ingen var död. Jag saknar alla fån mitt "gamla" liv. Saknar dom som fan!
Nej, nu orkar jag fan inte mer i skolan. Älskar att det är lov snart!