Sandra JH

Jag vet inte varför jag inte mår bra längre. Känns som om att jag har fastnat nere på botten och har inte styrkan att klättra upp igen. Jag vill inte bli sårad igen. Jag vill inte känna slaget i magen igen. Jag vill inte ligga och gråta hela natten igen. Jag vill ha dig i min närhet, men jag vågar inte släppa in dig för jag vill inte bli sårad igen, jag orkar inte med den smärtan asså. Förlåt.


Let's write a song about it -.-

Hej alla, och förlåt för dålig uppdatering. Har ingen anledning varför jag inte har bloggat faktiskt.. Haha, snart ska jag dra mig mot skolan som faktiskt blev så mycket roligare igår! Vi började vid nio och ja, jag var i musiken ända fram till 11 då vi gick mot stationen för att åka till Tumba gymnasium. när vi kom dit fick vi lunch, tacos faktiskt, sen skulle vi samlas i biblioteket, väl där fick man gå till en grupp/linje man valt att vara med på. Självklart var det musik som gällde för mig. Var med Ewelina och Fanny hela eftermiddagen. Vi fick sjunga lite med "bandet" och fy satan vad kul det var! Jävligt snygga killar också ;) ska man kanske lägga en stöt? Haha, nej men jag ska lätt välva Tumba gymnasium, verkar superbra, iaf musiklinjen! Och det är ju nära och bra så ja, Tumba blir det! Nu måste jag kila, puss!

Visst, jag är krävande, jag har behov av vissa saker, men det är saker som får mig att må bra. Hade jag haft mina egna pengar och min egna inkomst hade jag betalat ALLT själv. Men när min farsa tar mitt barnbidrag och vad han köper av det är ju inte någonting till mig om man säger så. Han har ju kastat ut mig. Han behandlar mig som en jävla barnflicka som ska ta hand om honom. Varje gång jag kommer dit, jag kan vara där i en timme och när jag går har jag bäddat hans fucking säng, städat hans rum, mitt rum, vardagsrummet och köket. Han köper öl för mitt barnbidrag. Jag jobbade ju innan jul men inte fan fick jag pengar för det. Jag har bara jobbat 16 timmar totalt helt i onödan när jag kunde njuta av saker som får mig att må bra! Jag hatar det hem jag bor i och vill bara bort hela tiden. I skolan vill jag också bort. "Jag längtar alltid härifrån men aldrig hem".
Hatar mitt liv. Hatar allt jag äger. Hatar alla i min närhet. Hatar allt så hejdå.

Har ju egentligen musikal imorgon men jag och Ewelina drar till Flottsbro istället. Vi kommer inte att ha så mycket musikal imorgon, därför gör vi såhär! Vi vet redan vad som kommer att hända och vi orkar inte se våra vänner så ledsna, och vi orkar inte gå igenom det igen.. Det gör ont bara jag tänker på det.
Jag orkar inte må dåligt längre, så måste ha lite kul nu. Jag saknar dig och om du inte vaknar upp, då vet jag inte vad jag ska göra, jag gråter hela tiden. Jag kan inte förstå att det är sant, jag vill inte tro det! Du har alltid varit den duktiga.. Jaja, jag älskar dig och jag hoppas att du vaknar nu! ♥

Tjenare!
Helt galen kväll igår, och galet rolig kväll också! Var ju i Åkersberga hos Amalias pappa med Amalia, Lovisa, Hanna, Fanny, Pernilla och Nour. Mysig tjejkväll med de man älskar! Perfekt liksom, precis vad jag behövde efter allt som hänt den här veckan/förra veckan. Imorgon blir det nog Flottsbro med Ewelina och några till, jag älskar verkligen att åka!! :D
Håller på att somna väldigt mycket just nu. Har förresten gjort någon med min hals/nacke så jag kan inte lyfta migg huvud utan mina händer. Det gör superont så ska ta en alvedon nu, fast först ska jag käka, pusspuss!


Älskade musikal. Älskar er så!

Du förtjänar inte det här. Du är så mycket bättre. Jag vet att du kan klara det här. Du är så stark. Du är en riktig glädjespridare och jaa, du är helt enkelt underbar! Fattar inte hur en människa kan göra såhär mot den. Du är världens finaste chey, och jag älskar dig hjärtat. Jag gör det, och vi kommer alltid att finnas här för dig. Om du vaknar, lovar jag att hälsa på dig, alla vi kommer att göra det, för vi älskar dig, du är våran solstråle, du är våran glädjespridare och man kan inte vara med dig utan att le. Love you bebo ♥

Det är något seriöst fel med mig.. & att jag kom på det nu gör det ju inte bättre. Jag känner mig så jävla nere hela tiden, jag är rädd för att ha kul. Jag är rädd för att folk ska snacka skit om mig bakom min rygg, vadfan är det med mig? Jag brukar inte bry mig, jag brukar gå min egna väg. Nu är det bara hinder. Vart jag än går ser jag glada människor, precis som jag var en gång i tiden, jag minns det, jag var 11 bast och jag levde livet. Jag antar att det här beror på att jag saknar honom, eller inte honom, jag saknar närhet. Jag börjar att gilla folk snabbt, sen dissar de mig på sekunden. Jag är trött på det. Jag kan inte hitta mig själv någonstans.. (kanske ska kolla i källaren).. Vem fan är jag just nu? Jag vill leva som jag gjorde förr, jag vill se livet som jag gjorde förr. Jag vill ha närheten och vänskapen som jag hade full. Nu menar jag inte att vännerna jag har idag inte är bra, för det är de, jag saknar bara mina gamla lite.. Det är mycket som folk inte vet om mig, när de ser mig, ser de en glad brud som lever livet, men det är inte sant.. Allt jag gått igenom har gjort mig jävligt stark, men ändå så äckligt jävla svag. Jag är rädd för att se folk i ögonen, jag blir rädd när någon tänker slå mig, jag börjar gråta när jag tänker på saker som hänt. Jag känner att jag bara vill dö just då. Visst, jag mår bra, men jag har mått bättre, jag kan må bättre och jag ska må bättre. Men just nu orkar jag inte. Jag tänker inte skylla att jag mår dåligt på någon, för egentligen är det mitt egna fel. Min käft klappar lite om ni fattar vad jag menar. Men ingen snackar skit om mig, ingen ska tro att de är bättre än mig, eller bättre än någon annan, alla är lika mycket värda, och alla älskas av någon, så är det alltid. Det spelar ingen roll om de finns i himlen eller på jorden, de finns där, och man känner det. Jag har svårt för att visa vad jag känner, jag brukar mest skriva texter som den här, en dikt eller en låt. Men ärligt, jag ser saker jag går igenom på ett annorlunda sätt, jag ser det estetiskt. När jag mår dåligt tar jag fram gitarren eller sätter mig vid pianot och bara låter fingrarna dansa. Jag älskar musik, det är musiken som ger mig liv! Samt mina vänner men det vet de redan. Vissa människor har fått ner mig på botten när jag varit på toppen. Jag kan vara hur jävla lycklig som helst men en enda jävla liten kommentar kan förändra skiten. Visst, jag brukar inte att ta åt mig, men när någon i familjen säger saker som man bara inte vill höra, då tar man åt sig, jag gör det iallafall. & jag är trött på det, men när jag säger ifrån, då startar tredje världskriget liksom. Jag tänker inte backa från mina drömmar för att en annan person vill det. Jag tänker leva precis så som jag har drömt. Jag kanske inte är så begåvad, jag kanske inte har den talang jag borde ha, men jag gör det jag älskar, och det är viktigast enligt mig. Samma sak med annat, vad man än gör och hur man än gör det, ska man alltid vara sig själv. Jag är trött på all jävla bullshit nu.

Jag trodde inte så här om dig. Verkligen inte. Det tar inte en vecka. Och hur fan kan du ens säga så till mig med ett leende på läpparna? Hur jävla okänslig kan man vara? När jag har berättat om hur jag känner för dig, hur jävla dåligt jag mår och hur dåligt du får mig att må. Tror du att jag mår bra nu? Jag tycker synd om dig, för du kommer aldrig ens ha några vänner i ditt liv om du håller på så här. Så nu langar jag dig en stor jävla FET DISS. Hejdå nu och föralltid.

Känner att jag inte har bloggat på länge, men anledningen är väl att jag inte har haft tid, pallat eller haft någon ork överhuvudtaget. Vill knappt se livet. Jag vill knappt leva. Känns som om att alla hjälper mig upp för att en ny människa ska komma och trycka ner mig på botten igen. Jag pallar inte! Jag känner mig så jävla blåst. Visst, jag är inte heller den bästa på jorden, men jag orkar inte mer nu. Jag älskar dig. & det är så jävla svårt att se dig utan att mina ögon blir fyllda med tårar. Jag grät häromdan när jag såg dig. PÅ BILD. Fattar du? Jag är så äckligt jävla förälskad och så äckligt jävla sviken. Du sa att du älskade mig. Var det en lögn?

Asså seriöst. Jag mår inte bra. & skolan gör det ju vekligen inte lättare i livet. Eller, ja, hade jag inte haft Janina som matte/no lärare hade jag nog mått betydligt bättre. Hon får mig verkligen att känna mig dåligt. Jag kan vara på topphumör i början av lektionen, men när hon kommer, asså hon får mig att komma ner till botten. Idag bråkade jag med henne. Det var jävligt onödigt gjort av mig men jag ska ha mitt betyg och bara för att hon inte kan svenska och inte förstår vad jag skriver ska inte jag drabbas när jag gör MVG uppgift. Jag orkar fan inte mer. Jag hatar mig själv. Det enda som får mig att må bra är mina vänner. Men dom är inte på plats när jag gör de dumma sakerna jag gör! Jag saknar fan mitt liv. Så som det var. Då ingen var död. Jag saknar alla fån mitt "gamla" liv. Saknar dom som fan!
Nej, nu orkar jag fan inte mer i skolan. Älskar att det är lov snart!

Ska jag vara ärlig nu? Okej. Jag orkar inte med det här.

Känner att jag borde skriva av mig, men det gör jag inte.
Här är lite åsikter jag har om två personer jag är jävligt irriterade på just nu.
1. Du kan stoppa upp din gitarr & dina skämt som ingen förstår i rumpan.
2. Jag trodde du var min kompis, därför säger jag bara fuck you just nu. Du ska inte säga åt mig vad jag ska tycka & tänka.